Ingen garanterad seger

I dag går Liberia till val. Förra gången, 2005, låg inbördeskriget bara två år bort. Freden var ny och skör, såren från kriget fortfarande färska. Nu har det gått åtta år sedan krigsherren Charles Taylor tvingades lämna landet. Ellen Johnson-Sirleaf vann de första valen och hon övertog ett land som fick börja om från noll – i Monrovia fanns ingen el och inget vatten. Men när jag senast besökte landet var jag bland annat med om att inviga en vattenpump i huvudstaden som skulle ge rent vatten till ett helt grannskap, vägen från flygplatsen var nyasfalterad och nya skolor höll på att byggas. Små steg av framgång och utveckling har alltså skett under de år som Ellen Johnson-Sirleaf varit president. Och det är till stor del hennes förtjänst som utländska investerare vågar satsa pengar på landet och exil-liberianer kommer hem för att hjälpa till med uppbyggnaden. Presidenten är en garant för freden och att kunna leva i fred borde vara den största segern av dem alla för de hårt prövade liberianerna. Men inte för alla.

Trots hennes framgångar med att ge Liberias invånare en framtid de kan börja tro på, är hon långt ifrån populär i alla led. Det klagas på att återhämtningen har gått för långsamt och Liberia står fortfarande inför gigantiska problem. Arbetslösheten är skyhög, kampen mot korruptionen har inte lyckats, de tusentals barnsoldater och ungdomar som deltog i striderna har växt upp – många saknar jobb och lika många bär på traumatiska minnen från kriget. Ellen Johnson-Sirleaf har själv erkänt att jobbet var tuffare än hon trodde – och nu är det dags för en andra omgång.

I dag ställs Ellen Johnson-Sirleaf mot huvudmotståndaren Winston Tubman, men det är främst hans vice president George Weah som är partiets stora dragplåster. Weah är fotbollsproffs och folkhjälte, 2005 ställdes han mot Ellen Johnson-Sirleaf i en andra valomgång. Samma utslag kan vi vänta oss i årets val.

Det är inte troligt – trots uppståndelsen kring fredspriset – att president Johnson-Sirleaf tar hem en tillräckligt stor seger i dag för att slippa en andra valomgång. Men om hon i november ställs mot Tubman och Weah som enda utmanare, pekar indikatorerna på att hon kan locka över småpartiernas väljare på sin sida och avgå med seger – precis som 2005. Att bygga upp ett raserat land på fem år är väl kort tid – men om Ellen Johnson-Sirelaf får ytterligare sex år, då får också Liberia en ärlig chans att resa sig.