En reflektion om Israel

Efter en dryg vecka i Israel gick vi på Grande Scandinavia med destination Savona i Italien. Grande Scandinavia är en fraktbåt som även tar passagerare med deras privatbilar. Så vi fick rum i en hytt på däck tio, Landyn spändes fast med annan last på däck sex och sedan seglade vi iväg över Medelhavet.

Det var väl inte den största upplevelsen på resan, men den uppnådde målet – det vill säga vi kom till Italien.

Israel var spännande och gav mycket att tänka på. Först Förintelsemuseet – som var mäktigt, men nästan allt för överväldigande att ta in. Men jag saknade eftertanken. Vad har historien egentligen lärt oss? Vad ligger i orden: Aldrig mer.

Det hade varit intressant med tanke på det vi sedan upplevde av Israels nutidshistoria.

Men först till gamla Jerusalem med sin osannolika blandning av judar, muslimer och kristna. Alla på samma plats. Alla kämpande om staden. Alla vill de ha sin stad – sin helgedom. Låt FN administrera Jerusalem. Låt staden tillhöra alla det finns inget konstruktivt med att försöka överbevisa varandra i vem som har mest rätt till de heliga platserna – så uppnår man aldrig någon hållbar fred. Se på Sydafrika och lär. Sanning och fred är bittra piller att svälja om man verkligen menar allvar.

Och så till sist. Betlehem, vi åkte dit med buss – så långt bussen fick köra. Sedan vandrade vi genom den fängelseliknande checkpointen för att ta oss in till Västbanken och genom den över än åtta meter höga muren som Israel bygger runt de palestinska områdena.

Vid ingången stod tydligt att personer med israeliskt pass inte fick lov att passera över gränsen. Och palestinier som bor innanför muren får endast besöka Israel om de har särskilt tillstånd.

Apartheid, var den första tanken som flög genom huvudet när jag såg muren. Gick igenom säkerhetskontrollen, såg den stora porten (som så klart kan stängas när helst israeliska säkerhetstjänsten beslutar om det) och följde labyrinten de byggt av höga kravallstaket för att så småningom kom ut på andra sidan där palestinierna är hänvisade att bo. Apartheid. Eller Berlin. Välj vilket som känns närmast – men det är tydligt i alla fall att av historien lär vi ingenting.